Yttre anatomi

Yttre anatomi

Trotts att benfiskar kan se helt olika ut i både storlek och form så har de alla en liknande anatomi.

De flesta fiskarter är spolformade vilket möjliggör för fiskarna att ta sig fram i vattnet med så liten energiförbrukning som möjligt. De flesta fiskar är täckta av överlappande flikar så kallade fjäll. Fjällen är bildade av och inbäddade inuti huden (dermis) där den fria fliken är täckt av ett lager överhud (epidermis). Fjällen är också täckta av ett lager slem som kallas för glykokalyx, vilket dels minskar friktionsmotståndet när fisken simmar men har också svamp- och bakteriedödande egenskaper. Fjällen innehåller pigmentceller som ger fisken dess färg och många fiskarter kan ändra sin färg så att de smälter in i omgivningen.

Fisken kan simma, manövrera och bibehålla sin balans i vattnet tack vare sina flexibla fenor som består av hudväv och stöds av ben eller brosk. Varje fena är fäst till muskler vilket möjliggör snabba och exakta rörelser. De flesta fiskar har sju fenor. Dessa är:  

• Kaudal fena eller svansfena – formen avgör simningsmönstret
•  Dorsal fena – vertikalt längs ryggen
•  Anal fena – på undersidan nära svansfenan, inom vissa arter är anal fenan formad för att bilda ett gonopodium, vilket lättar till vid befruktning av honfisken.
•  Bröstfenor – Ett par, belägna på båda sidor straxt bakom huvudet.
•  Bäckenfenor – Ett par, belägna under och lite bakom bröstfenorna.

Fiskar har speciella sinnen som också ses hos däggdjur men de har också ett sidledsystem som gör att de kan upptäcka vibrationer i vattnet som potentiellt kan vara orsakat av närvaron av andra fiskar vilken kan vara ett byte för fisken eller ett rovdjur. Den består av ett gäng grunda kanaler som går längs kroppens laterala mittlinje.  Längs linjen finns grupper av hårceller inbäddade i koppar/kupoler. Vibrationer orsakar rörelser i hårstråna vilket stimulerar nervimpulser som skickas till hjärnan.